I am back in Sweden after three weeks in Brazil, which has become a frequent travel destination for me in the past ten years. Brazil is my third home country after the UK and Sweden and a visit always gives plenty of food for thought. It is one of the most beautiful places on earth but it is easy to feel frustrated at the lack of progress brought about by non-sustainable thinking in the decision-making process. Brazil was punching above its weight in 1963 when Charles de Gaulle called it an unserious country but recent developments have given new hope that the country and its 190 million citizens could soon stand shoulder to shoulder with the world’s biggest economies, China, the US, India and Japan.

But it is a formidable challenge. Internationally, President Lula reinforced his position at the Copenhagen summit by supporting the REDD initiative, the first step to securing sources to preserve global interest in the Amazon region. 58 per cent of Brazil’s greenhouse gas emissions come from agriculture and deforestation. If it were not for deforestation, Brazil would rank only 18th in the list of world of carbon dioxide emitters. The 200 million tons of carbon dioxide released by burning rainforest each year puts Brazil among the top ten.

Brazil is the world’s largest exporter of sugar-based ethanol fuel. The Brazilian government plans to triple its annual export of ethanol from three billion to ten billion litres by 2015. However, due to the large question mark surrounding the ethanol issue, more opportunities will be linked to the second generation of biofuels, both from cellulose and biogas from waste. These are sources that Brazil could develop in a sustainable way.

Looking at other domestic areas, the challenges are even greater and are dependent on people’s participation. Also, the democracy is still young and the gap between rich and the poor will be a priority issue for years to come. As a Swede you see education, education and education as the way forward, but it is not enough.

The social agenda is far from settled. Corruption and the legal system destroy any ambitions on that front. Liberal attitudes towards drugs at the higher levels of society create a huge market for drug dealers in the favelas.

Rio de Janeiro and adjoining areas will come under scrutiny step by step on the road to the FIFA World Cup and Olympics. The combination of heavy rain and climate change means most of the favelas need to be moved away. Last year as I was passing Angra on my way to Paraty south of Rio de Janeiro I could see new favelas emerging all around the mountainside.

The ever-increasing number of favelas in the past ten years is one of the indicators of Brazil’s inability to set serious social targets. Brazil’s discourse of creating a sustainable society does not reflect in daily realities. Climate change will perhaps provide the impetus to begin clearing up in the favelas and give politicians reason to put this challenge onto to their agenda. When I left Rio last week it was announced that around 200 favelas would be removed in the next two years due to poor construction and the risk to life and land slides.

But I do not wish to focus on the challenges only. Coming back to my last blog, I wrote that one of the most important areas to fight climate change is to engage cities. This approach provides opportunities to bolster the agenda for climate and gives the Copenhagen accord a good nudge forward.

Brazil has a very interesting city, Curitiba, which could inspire other cities around the world. Curitiba has around two million inhabitants, a good sized city for me. When I first met Jaime Lerner (three times Mayor of Curitiba) I was very impressed. His view on smart sustainable planning and involving local people in the process has been a great success story. Curitiba has the highest recycling rate in the World, currently 70 per cent. In a twenty year period, car traffic fell by 30 per cent while the population tripled. Curitiba has built a large number of parks to control floods rather than use concrete canals, so many in fact that they use sheep to cut the grass as it is cheaper than lawnmowers. Curitiba’s average income per capita has gone from below the Brazilian average in the 1970s to 66 per cent above the Brazilian average.

The role of cities in the world will intensify to meet the coming economic, environmental and social challenges. Brazil is no exception.

When we look at the expansion of cities in Brazil it is clear to see the lack of planning for infrastructure, waste and social justice. Salvador is a beautiful city that is drowning in sewage. The governor spends fortunes advertising the town to tourists who have to be in the most breathtaking sites and smell the most horrific air. Sewage threatens people’s health and destroys the beautiful beaches.

As global citizens we should all get involved in finding solutions that will enhance Brazil’s position as one of the most beautiful places on earth. Support from the friends of Brazil in the shape of investment, knowledge and experience is there for the taking. It would create new market opportunities for many businesses, and, with the growth rate of 4-8 per cent as forecast by many economists, the years leading up to the FIFA World Cup and the Olympic Games could be golden years.

Based on my own experience, I have compiled a list of measures that will create market opportunities and provide solutions to the social agenda:

- Waste and water technology for cultivating and sustainable city developments as seen in Curitiba and the C40 network
- Sustainable forestry development
- The development of second generation of biofuels
- Energy distribution in cities
- Social and environmental campaigning with the focus on education along the lines of the Keep Sweden Clean Campaign
- Local government training to improve transparency and democracy, including gender equality programmes

Brazil also has a great deal to offer the international community. Commercial goods and services has the potential to keep Brazil shoulder to shoulder with leading world economies, but will not be sustainable until the social and environment agendas have been dealt with.

Stockholm, 16th January 2010

Kaj Embren

So, now we know. Something went wrong in Copenhagen, but was it completely unexpected? I don’t think so. Many of us had hopes. One outcome is very clear; we are all on the Road again. I think we have a inherent problem in our political system in handling international issues that reflect on national political interests. This year we can also add The WTO’s Doha Round talks that failed. Both the WTO and Climate Change agreement have a huge impact for all of us.

Copenhagen has given us a political deal of sorts, but it is not sufficient to assure people that the political sector is taking Climate Change seriously. The political sector needs to rethink its own role in how to deal with Global issues. One of the problems could well be in the national system. We see how the national US policy is challenged by a strong lobbying sector that puts democracy at risk and doesn’t give Obama the right to deliver what he has promised his voters.

On the other side of the coin we have a system for strong decision-making based on totalitarian power. China can deliver, but to let the world outside China set the conditions in international deals is a new scenario that gives rise to great difficulties.

However,, I don’t wish to reflect more on the challenges that exist in the political sector. We can work in other constellations that will help the political sector to come on board through pressure from local level. Civil action networks and market-oriented solutions are what we now have to build our trust around. We already know that we are doing our utmost to find ways of fighting Climate Change. The technology is there and we can solve the financing issue. It’s the human behaviour factor that we have to look at.

It all boils down the leadership. The Road to Copenhagen conference in the City of Malmö with Mary Robinson, Margot Wallström och Gro Harlem Brundtland was full of inspiration and gave a good sense of leadership. Wise women with experience and a good portion of trust in their bag. They have an important mission in 2010. You can see the summary in a video from the conference – http://gallery.me.com/kembren48/100146

I end these New Year thoughts with my 6 priorities for the year to come:

1. Women and also youth independent leadership groups should form an international pressure group to fight Climate Change and to open the perspectives in the political sector. Give the politicians a definition of words an actions related to trust, honesty, transparency, justice, participation, consensus and solidarity.

2. Mayors in cities can play a key role in supporting actions and exchanging knowledge and experience. Malmö and other cities in both developed and developing countries have a story to tell on how to be Climate Neutral.

3. In the short term, support technology that already exists and do not focus too much on CCS technology. Promote greater opportunity to rebuild Climate-neutral district energy systems in Eastern Europe, UK, China and US.

4. Full support to solar, wind and alternative fuels in the second generation of biofuels such as Methanol.

5. Sustainable Development and Supply Change – Support a new CDM sector with new actors that already are in the developing countries with advanced links to SMEs.

6. Preservation of the rainforest through international agreement with legal binding and penalty rules built on the experience of the Montreal Protocol. The Montreal Protocol with its widespread adoption and implementation has been hailed as an example of exceptional international co-operation.

Have a nice Christmas and Happy New Year!

Kaj

PS If you would like to read my earlier blogs then translate with the Google translation software. It will be good enough to understand…

Dear all,

Time is short. But, it is still a time for a crucial breakthrough in Copenhagen. The world leaders would not risk a new “WTO failure”. I am still a bit tired after our work in Malmö City the 8-9th of December. The ladies Margot Wallström, Mary Robinson and Gro Harlem Brundtland did a fantastic work as facilitators. 2 days hard work with people from all continents. Malmö City representatives encouraged the participants about their high ambitions to reduce GHG emission. And given proof of solutions that are possible. The key factor here is the political leadership and human beings behaving. Malmö have already enough technology solutions and the finance is not a big issue. And the participants now know that – a high ambition Climate Change strategy is good business for the citizens, business and the local government. If you would like to have a summery from the Malmö conference look at http://gallery.me.com/kembren48/100146

So, if you plan for a trip tom Sweden in 2010, please do a stop over in Malmö to get inspiration for the work to come.

If you would like to follow up the work from Road to Copenhagen – visit www.roadtocopenhagen.org – If you would like to see the final press conference with the three ladies in Copenhagen visit – Final press conference at Bella Centre with the official delivery available at http://www3.cop15.meta-fusion.com/kongresse/cop15/templ/play.php?id_kongressmain=1&theme=cop15&id_kongresssession=2369 –

My professional work in Spero Executive Coach you can follow at the website – www.speroecc.se ( Swedish and sometime English) Just now you can listen to an interview with Mary Robinson on Leadership, Human Rights and Climate Change. You can also follow my blog in english from 2010 at http://kajembren.wordpress.com/

For professional and personal links and networking you can find me at Linkedln and Facebook.

And if you are interested to know more about the development in Respect and see the high topics on Climate Neutral Strategy and Practise you should not miss the opportunity to visit www.respect.se. The company Gordon and Anita Roddick and my colleague Per-Uno Alm started in year 2000.

I would like to wish you all a very relaxing Christmas and a Happy New Year !

Kaj Embren

Margot Wallström, Mary Robinson, Gro Harlem Brundtland, Ilmar Repalu and Minna Gillberg in the Road to Copenhgagen conference in Malmö 8-9th of December

Finanskrisen,  ett hot eller en möjlighet för en hållbar samhällsutveckling?

En allt mer hotande klimatkris ger oss nya utmaningar. En försvagad ekonomi öppnar upp för smärtsamma prioriteringar som måste leda till en omställning där långsiktig affärsnytta står i centrum med hjälp av energieffektivitet och förnyelsebar energi.

Under 70-talet då steg priset på olja  kraftigt och alternativa energi källor blev en av vinnarna . Energi effektivisering och förnyelsebar energi förlorade dock mark till andra finansiella innovativa utvecklingsvägar under slutet av 80-talet och 90-talet då oljepriset gick ner och som symptom såg vi födelsen av SUV bilar från bilindustrin. En industri som alltid förknippats med oljeindustrin och som inte klarat omställningen till en hållbar utveckling.  

Men det ser ut som den pågående ekonomiska krisen med ett lågt oljepris minskar intresset för förnyelsebar energi och sänker utvecklingstakten av nya klimatsmarta lösningar. Vi får inte låta detta ske.  Om det är något som skall ta oss ur den samhälleliga, ekonomiska och delvis industriella krisen så är det investeringar i ny teknik som också leder till en minskad klimatpåverkan.

Men det är redan ett faktum idag att investerare av olika slag är försiktiga att gå in i riskprojekt och har en avvaktande inställning till nya utvecklingsprojekt inom de flesta branscher och även de som finns inom s.k. Clean-Tech sektorn. Däremot så finns det en avgörande skillnad mellan 90-talet då priset på olja var lågt och kapital flödade till andra sektorer än Clean-Tech.

• Medvetenheten och enigheten om en annalkande klimatkris förenar de flesta samhällsutvecklare.
• Miljöteknik och hållbar utveckling har utvecklats från nisch till   mainstream i de flesta företag.
• Lagstiftningen med både ”morrötter och piska” har kraftigt byggts ut under 2000-talet.

Nationella program för att minska oljeberoendet diskuteras och är inte någon ovanligt samtalsämne i de flesta ekonomier idag. Forskning och utveckling har levererat nya tillämpningar inom alla sektorer. Ett stort antal tekniska innovationer är mogna att implementeras i de flesta ekonomier världen över. Inte minst i USA som kommer att ta över ledarskapet inom Clean-Tech från Europa inom några år. Det finns några områden som jag ser som betydelsefulla från svensk utgångspunkt i internationella sammanhang Låt mig ta tre konkreta exempel på områden som är mogna att få internationell uppbackning

1.     Fjärrvärme

Skandinavien har lyckas att utveckla fjärrvärme och fjärrkyla i många städer och erbjuder klimatneutrala lösningar. I större delen av Östeuropa finns en infrastruktur som skulle kunna förena affärs och samhällsnytta. En bra klimataffär. Många östeuropéer har redan system för fjärrvärme som en infrastruktur på plats, men det finns en brist på effektiv energianvändning. Men den är inte bara i Östeuropa. Fjärrvärme och fjärrkyla är också en viktig del av lösningar i avancerade projekt för hållbara städer i Sverige. Kina har t.ex. under 2008 köpt konceptet för utvecklingen av hållbara städer med möjliga svenska exportframgångar.

2.     Reducera metangas från kolgruvor

Ett stort problem I Kina är att minska utsläppen och minimera riskerna från kolgruvornas öppna gruvschakt. En svensk-amerikans modell kan ta vara på metangasen och bla distribuera både värme och elektricitet från gruvorna samtidigt som man i en anläggning tar bort motsvarande ca 500.000 bilars utsläpp av växthusgaser på vägarna.

3.     Satsa på teknisk utveckling av nya Lithium-Ion batterier inom                Bilindustrin

Boston-Power Inc  producerar lap-top batterier som löser problemen med värmen och dessutom är minst tre ggr så energieffektiva och i tillverkningen sänker klimatpåverkan med minst hälften i förhållande till ett jämförbart lithium ion batterier. Boston Power kan komma att utveckla morgondagens bilbatterier och borde vara en själklar partner till den ”svenska” bilindustrin. Särskilt när man kan konstaterar att grundaren och VD:n är svensk även om verksamheten i är förlagt till USA.

 Sammantaget är min bedömning att vi står vi bättre rustade att vidta åtgärder för att möta den ekonomiska krisen än någon tidigare kris i samhällsutvecklingen. Men frågan är om den mänskliga kraften inom politik och ekonomi är tillräckligt stark för att vidta nödvändiga åtgärder? Varför inte utveckla den ekonomiska politiken mer selektivt och inte bara till generellt bankstöd?

 Satsa mer på investeringsfonder inom Clean Tech sektorn.  Öka marknadsstödet i Östeuropa, Asien och Afrika. Men det räcker inte.  En ny omfattande arbetsmarknadspolitik kan hjälpa till att strukturera om till den nya tillväxtsektorn som mycket väl kan utvecklas inom redan etablerade industrier och inte enbart nya Clean Tech företag.

Det finns starka signaler från de ledande ekonomierna  USA, Kina, EU, Brazil, India att stärka Clean Tech sektorn. Även om vi ser en nedgång idag i investeringarna inom Clean Tech sektorn  - från $148 billion 2007 till $148 billion 2008 så kommer signalerna från den nya ledningen i USA om kommande satsningar. I både Kina och Syd Amerika hörs röster om kraftfulla satsningar på Clean Tech sektorn.

Men det är fortfarande oklart vilka globala nationella överens kommelser som verkligen blir av. Bankernas och de finansiella systemens roll i denna utveckling måste mer preciseras av regeringar på både nationell och internationell nivå. WTO avtal och andra internationella handelsavtal måste gynna global transferering av teknik och investering. Och sedan behöver vi givetvis ett internationellt klimatavtal som är både rättvist och teknikutvecklande i Köpenhamn 2009

Får vi till detta, så underlättar det för redan existerande mogna  miljötekniska lösningar och detta stimulerar till global ekonomisk utveckling.

 Vad väntar vi på?

God jul och Gott Nytt År !

 Önskar Kaj Embren från ett regnigt Rio de Janeiro

Det har nu gått några veckor sedan jag smält intrycken från Växjö då Swentec (Sveriges Miljöteknikråd) tog ett krafttag för att lägga ytterligare en byggsten på en svensk satsning för en starkare miljöteknikexport.  Sverige är ett litet land på den globala marknaden och därför ställs större krav på strategier och samspel mellan de som skall agera på marknaden. Hittills har vi sett för mycket av diskussion och splittring av resurser mellan olika myndigheter – Sverige har inte råd med det om man skall konkurrera med amerikanska, engelska, franska eller tyska företag.  Så låt strategiskt samarbete mellan kommuner, företag och regering  bli en av pusselbitarna i svensk miljöteknik export.  Och varför kan inte svenska företag och offentliga beställare visa vägen genom att mer aktivt beställa de svenska miljöteknikföretagens produkter och tjänster. Den inhemska efterfrågan är också betydelsefull för att svenska företag skall växa till sig och kunna konkurrera på den internationella marknaden.

Den internationella miljömarknaden som nu oftast benämns – The Low Carbon Economy –är i kraftig tillväxt trots ekonomiska orosmoln med artiklar om den annalkande  lågkonjunkturen. ”Sluta deppa ” skrevs i senaste numret av Veckans Affärer och jag är beredd att hålla med. Investeringar på den internationell energimarknad beräknas överstiga 22 trillioner US dollar de kommande 22 åren. Och enligt Clean Tech Scandinavia så har investeringarna i svensk miljöteknologi ökat med 800 procent de två senaste åren.  Detta är en bra signal till både marknad och vi alla som oroas av det växande klimathotet.

Klimatförändringarna är ett av de största hoten världen står inför  - se http://onehundredmonths.org/ MEN, det är också en av de största möjligheterna för företagsutveckling sedan födelsen av den industriella revolutionen.

Du som vill följa de händelserika veckorna framöver och få kontakt med investerare, företagsutvecklare, entreprenörer och beslutsfattare inom samtliga sektorer av vårt samhälle besök följande websidor:

http://sacc-edays.org/stockholm/

http://www.swentec.se/templates/page____4837.aspx?epslanguage=SV

http://nemonet.swefair.se/templates/StartPageMain____164088.aspx

Själv skall jag besöka Stockholm Entreprenörs dagar tillsammans med VD:n och grundaren av Boston-Power Inc, Christina Lampe-Önnerud. – Läs mer på www.boston-power.com.  En spännade och bra representant för den växande  Clean Tech sektorn.

Med vänliga hälsningar

Kaj Embren

PS Inom kort så kommer Road to Copenhagen hemsidan – www.roadtocopenhagen.org  erbjuda dig att delta i en ny wiki inför det stundande FN mötet i Poznan  i december. Jag återkommer på detta tema i nästa blogg.

Det har gått några veckor sedan jag passerade Visby och Almedalsveckan. Det känns bra att få lite tid att fundera över de intryck som präglade min vistelse under några få dagar i Juli. Denna 40 åriga tradition i Visby kändes fräschare i år än tidigare. Detta trots att det inte var ett valår som brukar höja intresset och engagemanget. En eloge till organisatörerna!

Klimatfrågan är på väg att lägga beslag på allt fler diskussioner.  Det var inte bara kraftfulla utbrott i form av skyfall utan även ett myller utav diskussioner.  Mitt intresse har främst varit riktat på Klimatfrågan och det förestående svenska EU ordförandeskapet 2009 med det tillhörande internationella klimatavtalet och som skall förhandlas fram till det viktiga Köpenhamnsmötet i december 2009. 

Sverige kan spel en nyckelroll om vi tar utgångspunkten i vad som hänt sedan 1970-talet.

Vårt oljeberoende har halverats. Tillskottet av bioenergi för kraft, värme och inom transportsektorn har kraftigt ökat och svarar idag för drygt 20% av Sveriges totala behov av energi.  Sedan 1990 kan vi konstatera att ekonomin vuxit med 44 % medan reduceringen av koldioxid minskat med 9 %. Detta är en utvecklingskurva som väcker internationell uppmärksamhet och som också rätt utnyttjad kan gynna svensk miljöteknik och dess export.

Om jag skall peka ut några av mina reflektioner från Almedalsveckan så kan jag sammanfatta så här

a)      LO och Svenskt Näringsliv som startar en diskussion om Kärnkraften på gamla kända grepp. Man    frågar sig varför inte kärnkraftsfrågan kan diskuteras utifrån ett helhetsperspektiv som en av flera energikällor med både fördelar och nackdelar. Både LO och Svenskt Näringsliv börjar i fel ände och opinionsbildar utan nyansering. Det vore ha varit mycket roligare att få se LO och Svenskt Näringsliv att arrangera seminarier om hur miljö- och klimatpolitiken kan bidra till svensk miljöteknik  och export tillväxt. 

 

a)      Den politiska journalistgruppen har svårt med klimatfrågan. Det känns som om den politiska journalistkåren som alltid dominerar under Almedalsveckan fokuserar allt för mycket på gamla traditionella frågor. 

 

b)      Nationalekonomer som inte läst Stern rapporten och som kan förvånansvärt lite om klimat och hållbarhetsfrågor. Man kunde förvänta sig mer av de mer framträdande nationalekonomerna. Kanske de kan läsa in sig till nästa år då vi står inför ett viktigt internationellt avtal på klimatområdet.

 

c)       Det politiska etablissemanget som börjar förstå klimatfrågan, men kanske har svårt att få med sig regeringskollegor och opposition i en svensk gemensam strategi. Det handlar inte bara om miljöbilar utan mer om utveckla en nationell enighet inför de kommande internationella klimatförhandlingarna inför Sveriges ordförandeskap i EU.

 

d)      HSB, Riksbyggen och Naturskyddsföreningen som presenterade en ny modell för klimatsmart fastighets skatt. Ett modigt och kreativt förslag som kanske inte attraherar de traditionella tänkarna på fastighets skatteområdet.

 

e)      Luftfartsverket och SAS som talade om klimatneutralitet och som har blivit förebild för C40 – ”Världens största städers klimatprogram” som drivs av Clinton Foundation. Dessutom att fick vi höra att vi inom kort får se nya miljövänligare bränslen i våra flygplan.

 

f)       Fortum och Vattenfall som medvetet driver klimatfrågan. Stora aktörer som visar på stor förändrings benägenhet och tillför samhällsdebatten argument som får oss alla att tänka nytt både om dem själva och deras verksamhet.

Det finns anledning att tro att vi får uppleva  en intressant Almedalsvecka nästa sommar igen och då kanske med fler än de drygt 100 seminarier som behandlade klimat- och hållbarhets frågor i år.

Sommarhälsningar

 

Kaj Embren

PS  Det pågående förhandlingsarbetet för ett nytt internationellt klimatavtal har nu nått Accra i Ghana. Med början på torsdag och en vecka framåt skall arbetsgruppsmöten behandla reducering av växthusgaser inom utvecklingsländernas skogsområden. Men också frågor om utsläppsmål som berör de stora industriländernas stål, cement och aluminium sektorer. Här är den stora tvistefrågan mellan i och u-länder -  om hur rättvisa om mål och åtaganden kan nås. Mer om Ghanamötet och projektet Road to Copenhagen i nästa vecka.

 

 

 

 

 

Blir G8+5 mötet i Hokkaido, Japan som inleddes igår, ett möte som visar tecken på att världens dominerande ekonomier börjar ta steg till ett närmande mellan utvecklings- och de industrialiserade länderna? Det behövs! Riskerna och utmaningarna är nu större då ekonomisk kris, fattigdomsbekämpning  och klimathot står på samma agenda. Intressekampen skärps mellan olika särintressen och nödvändiga åtgärder riskerar att utebli.

Men låt oss inte slå oss till ro. Vägen till en hållbar ekonomi är solklar. Huvudfrågan är – Hur minskar vi oljeberoendet och hur utvecklas satsningen på alternativen och vad kan vi åstadkomma för att öka vår energieffektivitet. Med dagens prognoser på ett stigande oljepris så har vi tex konkurrenskraftig solenergi redan 2013. 

Det är inte brist på underlag som präglar G8+5 diskussionerna i Japan. Om vi går igenom några av de viktigaste rapporterna som levererats till de politiska ledningarna inom g8+5 gruppen så finns det ett kraftfullt språk från både näringslivet och klarsynta politiska ledningar. World Business Council for a Sustainable Development (WBCSD) med svensken Björn Stigson i ledningen har tillsammans med Klaus Schwab på World Economic Forum levererat en rapport som signerats av ett 80-tal företagsledare som visar på hur företag och regeringar kan sätta mål och bygga upp element av ett nytt internationellt åtgärdsprogram.

The Climate Group med Tony Blair i ledningen föreslår att strategin inför Köpenhamnsmötet 2009 borde inte vara att lösa samtliga kortsiktiga, mellanlånga och långsiktiga mål i detalj. Men, ge inte avkall på inriktningen. Köpenhamn är början på en stege för steg policy. G8 mötet borde komma överens om en arbetsplan som skall sättas i verket under nästa år. Hur får vi fram tillräckligt med investeringskapital? Hur läser vi frågan om auktion av utsläppsrätter. Hur skall vi praktisk lösa dessa frågor? Viljan är stark att både sätta målsättningar för både 2020, 2030 och 2050.

WWF och försäkringsbolaget the Allianz SE redovisar i sin rapport – G8 Climate Score cards  - hur G8 länder uppträtt på klimatområdet. Här finns utomordentligt viktig information för beslutsfattare inom både näringsliv och politisk sektor att finna vägen till en ekonomi med låga utsläpp av växthusgaser. En kommentar som är värd att notera från denna rapport är att andelen CDM projekt i Afrika är otillfredsställande lågt. Både Kina och Indien ligger på nivåer som även borde nås inom Afrika. Kan SIDA, svenskt näringsliv och den svenska regeringen ta aktiv del i detta arbete så minskar vi riskerna att få en snedvridning av investeringarna

För mig betyder arbetet med GLOBE International mycket eftersom de är en del i samarbete i projektet Road to Copenhagen (se www.roadtocopenhagen.org). Politiska beslutsfattare som är intresserade av en hållbar utveckling arbetar tillsammans i GLOBE International. Inför G8+5 mötet så fastställde man en rapport som bidrar till konkreta diskussioner inom anpassningsåtgärder, teknisk utveckling, marknadsåtgärder, biobränslen, illegal skogsavverkning och energi effektivitet. I en personlig överläggning under förra veckan med den Japanska premiärministern i Hokkaido så diskuterades och överlämnades förslagen. 

Ordförande i den kinesiska myndigheten  – Environment Protection Committee of the National Peoples Congress in China fick också ta del av rapporten. Han gav att mycket positivt statement i samband med att rapporten presenterades.  

I vårt arbete med Road to Copenhagen så ingår dialoger med de viktigaste beslutsfattarna inför ett nytt internationellt klimatavtal.

I Japan så deltog den japanska premiärministern Fukuda och även den förre premiärministern Shinzo Abe tillsammans med Tony Blair, John McCain, Barack Obama and Senator John Kerry.

Admiralen från den Danska flottan gav en engagerad redovisning i en av sessionerna om säkerhetsfrågorna och klimathotet tillsammans med den japanska säkerhetsrådgivaren till premiärministern och Canadas oppositions ledare för försvarsfrågan. En redovisning av dessa tal kan du få av mig senare i sommar. De rapporter som jag redovisar i denna blogg kan du få av mig om du skickar mig ett e-mail kaj.embren@respecteurope.com

Och glöm inte att kostnaden för att sänka utsläppen av koldioxid med 50% till 2050 är ca 3 % av den globala tillväxten fram till 2050 (enligt PriceWaterhouseCooper). Och som vad Stern rapporten visade…. Ju längre vi väntar desto dyrare blir det.

 

På återhörande !

 

Kaj Embren i Almedalen denna vecka

PS Nästa blogg kommer att summera mina intryck från Almedalen DS

 

 

 

 

 Just nu så är det två frågor som tränger igenom ”bruset” i samhällsdebatten. Oavsett om man är vanlig medborgare, konsument, företagsledare eller politiker så ställs man inför frågeställningar om CSR ( fritt översatt – företagens samhällsansvar) och Etik.

 Etiken är starkt kopplad till förtroendefrågan. Konsumentundersökningar med koppling till detaljhandel står ofta i centrum när man skall känna av förändringar i konsumenternas beteenden. Låt mig välja ett exempel:  I en ny konsument undersökning som presenteras i England denna vecka så är siffrorna för företagens trovärdighet fortfarande låga när det gäller varumärkeslansering av etiska och gröna produkter. Hela 62 % av de 3000 tillfrågade säger att företag(en) har endast sitt egenintresse i centrum.

 Ett av resultaten man kan utläsa är att trots en skeptisk inställning till företagens trovärdighet i deras varumärkeslansering så är konsumenterna mycket mer aktiva i sina val och väljer allt oftare produkter med koppling till sociala villkor, rättvisa, hälsa, lokal produktion och klimat. Undersökningen visar även på att konsumenterna prioriterar detta val även i en begynnande lågkonjunktur.

 En annan slutsats är att om inte företagen har en genomtänkt policy och bygger sitt varumärke med trovärdiga argument så riskerar man snabbt att förlora sin marknad. 75 % av de tillfrågade säger i samma undersökning att man blir påverkad av argument för produkter i butiken som premierar återvinning. I undersökningen har man också ställt frågan om konsumenternas egna agerande avseende teknik och resande. Nästan 50 % av de tillfrågade har  återlämnat sin senaste mobiltelefon till återvinning,13 % sa att man kommer att flyga mindre av klimatskäl och 80 % ansåg att flygbolagen skulle använda mer miljövänliga bränslen.

 Vilka är det som anses vara de tre ledande etiska varumärkena i denna undersökningen?

 1.       Co- op

2.       The Body Shop

3.       Marks & Spencer

Undersökning är gjord av ett engelskt ledande globalt undersökningsföretag.

Respect har länge lyfta fram företag med framstående klimatarbete. Med programmet klimatintegrerad produktutveckling visar man vägen till ett kontinuerligt förbättringsarbete för produkter och tjänster som leder till märkningen ”klimatneutral produkt” Mer information om klimatneutrala produkter finns på www.klimatneutral.se

Med vänliga hälsningar

 Kaj Embren

I en artikel i Veckans Affärer (se webversion på http://www.va.se/nyheter/2008/05/29/historisk-chans-for-reinfe) denna vecka tog Richard Björnelid upp frågan om det kommande svenska ordförandeskapet i EU och det viktiga Köpenhamnsmötet 2009. Jag gav i hans artikel några kommentarer som är direkt riktade till både näringsliv, politiker och organisationer. Uppmaningen var. Lägg fast en konsensus strategi på Klimatområdet som hämtar kraft från den svenska modellen och tiden för Saltsjöbadsavtalet.

En av de viktiga  pusselbitarna i denna strategi borde vara att också ge draghjälp åt svensk miljöteknologi och den tillhörande exportindustrin. Den svenska miljötekniksektorn omsätter idag ca 102 miljarder och exporten uppgår till drygt 2 % av Sveriges export. Men det finns därtill ett stort antal miljötekniska lösningar som utvecklas inom traditionella svenska storföretag som ABB och SKF, för att nämna några. Genom att lyfta fram konkreta lösningar så kan svensk industri spinna på Sveriges redan etablerade goda rykte. Därigenom skapar vi också ett starkare svenskt varumärke.

Vi vet att både Kina och USA är nyckelnationer för att Köpenhamnsmötet skall kunna enas om ett avtal. Sverige kan genom sitt goda rykte på miljöområdet i både Kina och USA påverka den internationella processen genom att intensifiera redan pågående arbeten i tex Kina och USA. Det finns ett flertal områden där Sveriges starka engagemang i det internationella miljöarbetet tydliggörs.

Lyft fram exempel som CENTEC (Center for Environmental Technology) i Kina. Visa upp svenska förebilder som det svenska miljöteknikföretaget Megtec system AB i Göteborg som för en vecka sedan tilldelats det amerikanska Naturvårdsverkets (EPA) prestigefyllda utmärkelse ”2008 Climate Protection Award” för sin banbrytande teknik och sina insatser för att rena stora utsläpp av växthusgaser. En enda installation i en kinesisk kolgruva kan minska utsläpp som motsvarar utsläppen från en halv miljon bilar. Megtec är ensamma i världen om att ha lyckats rena ventilationsluftsmetan från just kolgruvor.

Eller svenska Christina Lampe-Onnerud, VD och grundare av Boston Power. De har designat nästa generations återvinningsbara batterier. De produceras i Kina med en stark miljöprofil.

Ett av de mest konkurrenskraftiga exemplen är den svenska kompetensen i fjärrvärmeteknologi och distribution av energi. Den sammanlagda svenska kompetensen på detta område är unik och har gjort att Sverige bättre än andra länder reducerat utsläppen av växthusgaser.

Stockholm (Hammarby Sjöstad), Malmö (Västra hamnen), Göteborg( miljöteknikmässan) och Jönköping (Biomässan) klingar starkt i den internationella diskussionen och drar till sig många internationella besökare. Listan kan givetvis fyllas på med ett flertal ytterligare exempel. Så det saknas oneklige inte konkreta uppslag för en kraftfullare insats inför Sveriges ordförandeskap och FNs Klimatavtal.

Risken är dock att traditionellt tänkande och intressebevakning tar kraft från en viktigt process för ett gemensamt svenskt agerande från näringsliv, politiken och organisationer. Tiden rinner iväg och arbetet måste grundläggas under sommarmånaderna. Kanske något för Almedalsveckan? Lägg småfrågorna åt sidan och skapa en gemensam plattform.

Frågan är – Vem är den modiga ledare som först tar ton och inleder arbetet för en gemensam svensk plattform?

Kaj Embren

I min tidigare blogg så tog jag upp debatten om etanol. Och nämnde några av de dilemma som vi ställs inför. Verktygslådan för dilemman innerhåller både frivilliga lösningar och smarta lagstiftnings lösningar som består av både piskor och morötter. Viktigt är att då följa de principer som jag tog upp tidigare. Vi måste agera både internationellt och nationellt.  En del i detta kan vara att man kommer överens om principer i det kommande internationella avtalet på klimatområdet och i i EU:s kommande klimatprogram.

Etanol har en roll i den mångfald av energikällor som vi behöver för att komma ifrån vårt oljeberoende. Det finns givetvis både alternativ och komplement till etanol.

I Sverige med en stor del skogsråvara borde vi också fundera vilken roll metanolen kan spela. Jag talade med en av Sveriges främsta förespråkare av metanol, Björn Gillberg. Han hävdar att hela Sveriges behov av motorbränsle i form av metanol kan täckas av med ca 2,5 miljoner hektar energiskog. Sveriges totala skogsareal uppgår till ca 23 miljoner hektar. Sedan 1920-talet har Sveriges årliga skogstillväxt överskridit avverkningen med 20 till 30 %.  Genom förgasningsteknik tillverka en koldioxidneutral metanol är, enligt Björn Gillberg det som Sverige borde satsa på. Sedan 1970-talet har han arbetat med att utveckla något som kallar – Sveriges gröna guld.

I jämförelse med etanol så har metanolen en 30 % högre energiverkningsgrad. Så varför tillverka etanol av skogsråvara när vi har metanol? Metanolen kan också distribueras till de pumpar som nu finns uppsatta för etanolbränsle. Därtill går det att blanda in mellan 20-30 % i bensinen enligt Björn Gillberg. Läs mer på www.varmlandsmetanol.se

Nya och spännande perspektiv öppnar upp för en utveckling där metanol kan ersätta etanolens negativa konsekvenser på några områden. Och givetvis skall vi inte glömma bort att vi måste tillåta mångfald av bioenergi för att bli av med vårt oljeberoende. Framtidens bilar kommer att använda olika typer av biobränslen och använda hybridteknik. Var så säker. Med ett oljepris på sikt i nivån 250 USD per fat så blir det inte så svårt att konkurrera ut bensinen som drivmedel. Även om prisutvecklingen på biobränslen stiger. För dig som vill gå djupare in på frågeställningarna kring metanol och vårt oljeberoende skulle jag vilja rekommendera en ny bok som skrivits av bl. a  George A Olah, Nobelpristagare i kemi 1994.  Författarnas argument för att omvandla koldioxiden med hjälp av tillförsel av energi till metanol är synnerligen intresseväckande och värda att tas på allvar. Du kan beställa från Industrilitteratur med beställningsnummer 40829. ISBN numret är 9789175487045. PRIS 355.00 SEK [exkl. moms och frakt].

Det spekuleras att vi har 10 år på oss att ändra färdriktningen och reellt reducera våra utsläpp av växthusgaser. Låt oss därför ha vårat fokus på handling. I mångfaldens tecken.

Kaj Embren